Så mycket men ändå så lite har hänt. För en månad sedan slutade jag helt med antidepp efter ungefär 4 eller 5 år med det. De första tre veckorna var hemska, kände inte igen mig själv, grät för alla små saker som störde eller så. Varje kväll var jag riktigt deppiga och ofta grät jag väldigt mycket utan att jag förstod varför. Denna vecka har varit okej, jag har tålamod på jobbet men ibland känns det som det blir för mycket men ändå inte. Jag låter det ALDRIG gå ut på ungarna.

 

Just nu funderar jag på livet. Vad de har att ge, vad de kommer ta. Jag vet en del vad som kommer hända som smärta, kanske operation (förhoppningsvis) mest för en säker diagnos. Men det kommer också vara mycket piller, alltfrån p-piller till smärtlindring men det kommer också vara mycket kärlek, skratt och drömmar går i uppfyllelse (hoppas iallfall:))

 

På onsdag eller eventuellt annan dag vi på bio och se "en underbar jävla jul". Det blir nog kul och ska se hungerspelen med Elsa någon gång:)

 

Denna vecka är sista veckan jag jobbar vad jag vet än. Iallafall på Berghem men vi får se. Hade gärnat jobba december också sedan så flyttar jag om ungefär en månad.

 

Nu ska ja ta kvällsfika med varm choklas för jag känner för det!:)